AGRHN

Ibland tror jag på karma, eller nej, inte ibland, jag tror på det, jag hoppas på det. Vad du ger får du tillbaka. Då är jag nyfiken att veta vad jag har gjort för att förtjäna förkylning, hosta, magsjuka och feber på samma gång i tre veckor.

Alltså, på riktigt nu, inte så att "åh det är så synd om mig blablabla.." jag tycker bara att det är intressant. Jag försöker faktiskt varje dag att göra en god gärning, det visste ni inte va? Men jag gör det. Som att låta någon äldre ta min plats i spårvagnen, hålla upp dörrar för folk, hjälpa till med barnvagnar som ska upp och ner från trappor och bussar. Jag menar inte att "jag är bäst" och att alla borde vara som mig. Men jag tror faktiskt att man själv mår bättre av att hjälpa andra, på små fina sätt. Och att bara ge någon ett leende och kan göra någons dag. Jag är trött på hela det där att allt-är-så-jobbigt-tänket.

Jag fattar inte, varför är det så svårt att vara snälla mot varandra? Varför är det så jobbigt att finnas där för någon när den behöver det? Jag förstår inte det. För mig är det tvärt om. Jag vill värna om mina relationer, vara så snäll jag kan mot dom som betyder någonting för att jag blir glad av det. Att kunna finnas tillhands. Och jag hoppas att det stämmer att det man ger, får man tillbaka. Det låter ju faktiskt som en riktigt bra grej. Och till er som tycker det är så jobbigt att vara där för någon annan så.... Ah.. "Karma is a bitch."

"Dear Cancer, hope karma gets you one day. Sincerely, I can not wait."