121029
Kategori: Allmänt
Hellohey!
Ligger i sängen, kissenödig, så jag måste ta mig upp ur min sköna position och gå till toaletten. Så värdelöst.
I dag gick allt enligt mina planer. Jag åt frulle med mamma gick och la mig igen, åkte till gymmet och sen åkte jag hem. Det enda som inte riiiktigt var planerat var att jag klickade hem en iPhone 5 och blev därav några tusenlappar fattigare. Men vad gör det om hundra år när allting kommer omkring? Inte ett skit. Gött.
Vet ni vad jag har tänkt på? Vardagliga saker som "alla gör". Det jag analyserar och tycker är intressant är att alla gör samma saker på olika sätt. Det som jag uppmärksammat just nu är hur man skär kiwi. Jag skär den på bredden och tycker det är otroligt konstigt om jag ser någon som skär den på längden. Det ser helt annorlunda ut. Men det är många som gör så, skär på längden alltså, och de finner inte alls något konstigt i det.
Jag har en sak till, men det hör nog mer till "svenskars rädsla för intimitet". Men i alla fall, på bussen eller spårvagnen t.ex. när det är ett säte med två platser, en närmast gången och en vid fönstret, då slår jag mig alltid ner närmast fönstret. Det är trevligt tycker jag för man kan kika ut och så där. Men framförallt så sätter jag mig längst in vid fönstret för att någon annan inte ska behöva klättra över mig för att nå platsen innanför. Detta trodde jag var en genomgående trend hos de flesta. Men jag börjar se tendenser till annat som jag inte alls känner igen. Och vilka är det? Jo, så klart att människor sätter sig på platsen närmast gången fast båda platserna är lediga.
I min lilla analys jag gjort så tror jag att det har med rädsla för att behöva sitta bredvid någon att göra. Bussen kan vara full, vissa får till och med stå upp för att det inte finns tillräckligt med platser men ändå så sitter vissa på platsen längst ut mot gången och de flyttar heller inte in om någon är i behov av sittplats. De stackars människorna som står upp är ju uppenbarligen så blyga att de ursäktar sin egen existens, och det leder till att de inte vågar fråga om personen som sätter sig på platsen längst ut mot gången kan vara så vänlig att flytta in ett snäpp. Förstår ni bussdilemmat? Och det värsta är att "inte-sätta-sig-längst-in-personerna" VET att svenskar i allmänhet inte vågar be någon flytta in, de vet att de hellre skulle sjunka genom jorden än att ens behöva titta på någon de inte känner. That's how they roll.
Jag ska börja fråga om folk kan flytta in ett snäpp, bara för att vara lite jobbig, lite sådär obehagligt nära, även om det finns andra lediga platser ska jag vänligt men bestämt be de personer som inte sätter sig på platsen längst in att vara så vänliga att flytta in ett snäpp. Bara för att jag kan. Rätt ska vara rätt. Jag sa ju att jag en dag skulle rädda världen.
