AGRHN

Igår så tappade jag min telefon, min vackra vita skapelse föll till golvet. Detta har hänt förr jag kan säga men då har inte olyckan riktigt varit framme, men nu kom han fram, den jäkeln. Jag gick oskyldigt på altanen här hemma, skulle sätta mig ute i eftermiddagssolen och läsa en bok (livsnjutare eller?) och telefonen bara föll ur min hand, och displayen kraschade..  Jag kunde inte göra något.. Det komiska i detta är att jag tappade den i ett stengolv SAMMA DAG, utan att något märkbart gick sönder. Jag kommer till och med också ihåg att jag då sa lite halvhögt till telefonen att: "du går minsann aldrig sönder, trotjänare!".. Skratta bäst som skratta sist tydligen...

 

Till saken i alla fall.

Paniken stiger, glassprlittret yr, jag tar snabbt upp datorn och googlar på "iPhone Akuten Göteborg". Ett nummer kommer upp, jag ringer, han lovar att fixa lille iPhone dagen därpå. Jag knatar fint dit och ska lämna telefonen vid den adress jag fick. Nu förstår ni, mina vänner, att jag hittade inte först (försök att använda GPSen på iPhone med sprucken skärm, inget att rekommendera) så jag gick in på ett ställe som låg i närheten. Ser att det står "Game" nånting på dörren och smiter in genom den och ner för trappan jag möttes av när jag klev in. Väl nere för trappan hamnar jag i en spelhåla. Folk satt och spelade World of Worcraft eller vad det heter och skrek massa konstiga fantasy-ord till sina dataskärmar. Jag undrade vart jag hade hamnat. Mycket riktigt, det var här jag skulle lämna in telefonen... Yes, score..... Men hade inte tid att trassla så jag lämnade telefonen och jag stack snabbt tillbaka till jobbet. Detta slutade med att jag, på eftermiddagen när jag skulle hämta telefonen, fick vänta i femtio minuter på att en snubbe skulle komma in med min telefon, som inte var lagad. Och där satt jag, i nästan en timme, i en källare med mass n00bs och lyssnade på deras spelsnack i femtio minuter. Japp. Har aldrig känt mig så missplacerad i mitt liv. Menmen. Det var ju också en upplevelse. En av killarna undrade om jag skulle vara med i nån turnering som tydligen skulle börja senare, jag kunde inte hålla mig då och brast ut i skratt. Jag sa att jag inte förstår alls vad ni snackar om, då utbrister en stjärna med hörlurar och jolt-cola lite dovt bakom mig "Det såg jag direkt..."

 

Haha, åh hjälp. VIlken dag. Han gjorde nog min dag tror jag. Tänk att man trots detta öde, kan vara lycklig. Ibland förundras jag över mig själv! Nu måste jag sova, har varit uppe alldeles för länge! GODNATT!