AGRHN

När Marcus är borta har jag singelkväll. Inte så att jag går ut och raggar på andra, det är både han och jag för bra för. Det mina singelkvällar handlar om är mjukisbyxor, socker, fett, romcoms samt de fulaste underkläderna världen skådat. Att äta digestivekex med smör i sängen, åka stan och hetsköpa mazariner och hamburgare, det är vad mina alone nights går ut på. Plus att vara så äcklig som möjligt utan att någon, framför allt han, ser.

 

Marcus har såklart sett hur jag ser ut, äcklig som fräsch. Men ändå brer jag på lite extra när han inte är hemma. det känns mer okej då. Jag vill ju tro, och jag vill att han ska tro, att jag är en lady, men motbevisar mig själv hela tiden. Jag gör saker "man inte ska" för jämnan så jag tänker att det är bäst om han inte ser de värsta. Till exempel att en ostbåge letar sig in i BHn och jag hittar den några timmar senare (nej jag skulle inte äta den), eller att jag slänger in en panpizza vid 01 och äter den kall vid 02 för att jag glömt den i micron, eller att jag spiller tomatsås på min tröja och tänker att det är bäst att inte byta, för kvällen är ju ännu inte slut och mer kommer att spillas. 

 

 

Och ja, jag bryr mig faktiskt om han skulle se allt äckligt jag gör. Varför ska det vara så dumt att säga att jag bryr mig om folk tycker att jag är äcklig eller fräsch? Jag tror att man alltid har, i alla fall, någon man vill imponera på. Jag har Marcus. Även om han är den som får stå ut med allt un-lady-like jag gör, så är det honom jag vill vara fin för. Det är honom jag vill imponera på. Därför passar jag på att utöva mina äckligheter när han inte är hemma.

 

Ansiktsmasken är på, Styleby ligger bredvid mig och datorn sitter i knät. Snart somnar jag. Utan tomatfläckar på tröjan eller intorkad glass i håret. Bara lite smulor i sängen.