Han som kom på uttrycket "ensam är stark" har uppenbarligen inte träffat mig. I morse lämnade Marcus mig och vår varma säng. Han ska till Österrike en vecka, fattar ni? En hel vecka?! Idag är alltså dag ett, jag vet inte ens om idag räknas, men och jag är i alla fall ynklig. Tvingade honom att lämna kvar en av sina tröjor så jag kunde ha den på mig hela veckan. Jag har den nu, det är ju alltid något liksom.
Åkte upp en sväng till Ellen i Strängnäs och stannar tills imorgon. Borde egentligen ligga i min säng med datorn i knät från och med nu och hela veckan framåt, jag tror nämligen att jag håller på att bli sjuk. Ni förstår ju att detta kommer sluta i ännu mer gnäll om hur synd det är om mig. Stackars min familj.
